Episode 33 I just want to say that I love you
-Jag vet inte om du har fattat det än,men det är slut! Gå och dö,hejdå,sa jag och vände mig om och började småspringa lite. När jag hade gått en bra bit ifrån Justins hus,så började jag gå som vanligt.
Jag kom hem efter ett par minuter,jag gick och plingade på dörren,men ingen svarade. Tror inte att någon var hemma,så jag satte mig ner. Mina ögon började kännas tunga,och efter ett tag så somnade jag...
Brist på bild,till inlägget...
- Beleey?
Jag blinkade och tittade upp på Charlie som stod lutat över mig med ett par matkassar i handen. Det var mörkt,kväll. Jag ställde mig upp och borstade av mig allt smuts. Jag log lite osäkert mot Charlie. Han kollade på mig och skakade lite lätt på huvudet. Daniella kom fram bakom Charlie och kollade på honom.
-Ska du inte öppna? Sa hon och fortsatt att kolla på Charlie.
Charlie kollade snabbt på henne,sedan stoppade han ner handen i fickan och tog fram hemnycklarna,sedan gick han fram till dörren och öppnade. Jag tog av mig mina skor och min jacka och sprang snabbt upp på mitt rum. Jag gick in i badrummet,klädde av mig snabbt och hoppqde in i duschen. Jag lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Jag tvättade håret,satte i hårinpackning,rakade benen,andvände body scrub,och en andra massa tjej saker.
När jag var klar i duschen satte jag på mig ett par gamla mjukisbyxor,som nådde ner till knäna,och ett gamalt linne. Jag gick ner till köket för att något att äta,jag var vrålhungrig!
Jag öppnade kylen och kollade runt för att se om jag kunde hitta något att äta.
-Vi kan beställa en pizza om du vill ha?
Jag stängde snabbt kylen och kollade på Charlie som stod där och vänade på att jag skulle svara på frågan.
-Ja,pizza skulle vara gott,svarade jag och log mot honom.
-Bra! Då beställer jag det,vad vill du ha på? Frågade han.
-Det vanliga,ost,skinka och championjoner,svarade jag tillbaks.
Jag gick fram till hyllan över disken,tog fram ett glas till mig själv och hällde lite vatten till mig själv.
-Kan vi prata lite? Sa Charlie och kollade på mig med alvarliga ögon.
-Ja visst,varför inte? Sa jag och kände mig lite osäker. Men jag gick och satte mig vid köksbordet,Charlie kom och satte sig mittimot mig.
-Beleey,jag vet att det här är svårt för dig,att ha förlorat din mamma,och att behöva flytta hit,ja allt. Men snälla ignonera mig inte,jag älskar dig,och jag vill vara här för dig! Men jag kan inte vara här för dig om du inte berättar något för mig.
-Vill du verkligen att jag ska berätta allt för dig? Att jag ska vara 100% ärlig? Sa jag.
-Ja,men såklart att jag vill! Jag är din pappa,jag vill veta allt som händer i ditt liv,svarade Charlie.
-Och,jag hatar det här! Min mamma är död,jag bor här,där jag inte känner någon,min pappa som jag inte har träffat sen jag var 4 år gammal "älskar" mig,jag har inga vänner,min pojkvänn i Svergie var otrogen mot mig,med min bästavän tillomed! Min pojkvänn här i USA,tror inte på mig,jag vet inte vad jag gör längre,jag hatar mitt liv! Jag önskar att jag bara kunde dö! Att bara förrsvinna ifrån allt och alla! JAG HATAR MITT LIV! Skrek jag och tårarna bara rann och rann.
Charlie kollade på mig med en chokad min. Jag sprang upp till mitt rum och kastade mig på sängen,tårarna forsade ner för mina kinder och allt som fanns i min hjärna var mamma,om bara min mamma var här! Min mamma,min underbara mamma. Varför hände just allt mig? Mitt liv var helt fucked up. Jag helt ensamm i den här stora världen. Åhh,vad jag hatade allt!
Jag låg kvar i min säng och bara grät,min mamma,varför gjorde du såhär mot mig? Varför lämnade du mig?
Det knackade på dörren,men jag ignonera det. Ett par sekunder senare öppnades dörren,jag lyfte upp mitt huvud för att kolla vem det var. Där vid dörröppningen stod Charlie och kollade på mig med en ledsen min.
Han gick fram och satte sig bredvid mig,jag kollade på honom och en tår rann ner för min kind.
Han öppnade sina armar och jag flyttade mig fram och kramade om honom. Där satt vi,jag och min "pappa",och bara kramade varandra.
-Varför lämnade du oss? Det skulle ha varit mycket enklare att förlora mamma om du inte hade lämnat oss,sa jag och kollade up på honom.
-Jag ville inte lämna,men det var stressigt,och jag hade börjat dricka,jag och din mamma bråkade hela tiden,och en dag fick hon nog. Jag hade precis kommit hem,och mina väskor stod utanför dörren,alla mina saker låg där inne och när jag frågade vad som hade hänt så sa hon att hon inte ville ha kvar mig här. Att jag var dålig för dig och värdelös för henne,och det var jag,jag gjorde inget,jag satt bara hemma och söp mig full varje dag. Så jag tog mina saker,sa hejdå till dig och åkte iväg.
-Så vadå? Du bara lämnade mig sådär? Du tänkte säkert inte äns om de mer än en gång,du bara stack.
-Tro mig,det var allt jag tänkte på när jag hade lämnat er. Jag mådde dåligt,och jag slutade dricka,jag kom tillbaks några veckor senare,men din mamma trodde inte på att jag hade förändrats. Hon bad mig att gå,och det gjorde jag. Jag flyttade hit,till USA,men jag har försökt kontakta dig och din mamma minst 50 gånger.
-Sen när din mamma fick cancer så ringde hon mig,hon bad mig göra iordning ett rum till dig,så att du kunde bo här när hon hade.. Ja,du vet,sa Charlie med en ledsen min.
-Så mamma visste att hon skulle dö? Sa jag i en chokad ton.
-Ja,och hon ville spendera veckan i paris med dig innan hon skulle göra de,så jag gav henne pengar och betalade hotel och flyg till er så att ni kunde ha det trevligt.
Jag kollade på honom,han såg helt annulunda ut,han hade tårar i ögonen,och han var inte den "Charlie" som jag känner. Han verkade verkligen bry sig. Då slog det mig...
-Du älskade henne va?... Sa jag,Charlie kollade ner och en tår rann ner för han kind...
Älskar han henne,eller vad tror ni? :) Tipsa oss om ni vill ha med något i novellen,de e bara att kommentera! :) Aja,förlåt för den dåliga uppdateringen,menmen,de e ju sommarlov eller hur? :D
Haha men 7 kommentarer tills nästa! Och vill bara säga TACK! Till alla er som skriver söta kommentarer! Ni är så gulliga! Seriöst! Love you guys! Men aja,puss och glöm inte att kommentera!
Jag kom hem efter ett par minuter,jag gick och plingade på dörren,men ingen svarade. Tror inte att någon var hemma,så jag satte mig ner. Mina ögon började kännas tunga,och efter ett tag så somnade jag...
Brist på bild,till inlägget...
- Beleey?
Jag blinkade och tittade upp på Charlie som stod lutat över mig med ett par matkassar i handen. Det var mörkt,kväll. Jag ställde mig upp och borstade av mig allt smuts. Jag log lite osäkert mot Charlie. Han kollade på mig och skakade lite lätt på huvudet. Daniella kom fram bakom Charlie och kollade på honom.
-Ska du inte öppna? Sa hon och fortsatt att kolla på Charlie.
Charlie kollade snabbt på henne,sedan stoppade han ner handen i fickan och tog fram hemnycklarna,sedan gick han fram till dörren och öppnade. Jag tog av mig mina skor och min jacka och sprang snabbt upp på mitt rum. Jag gick in i badrummet,klädde av mig snabbt och hoppqde in i duschen. Jag lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Jag tvättade håret,satte i hårinpackning,rakade benen,andvände body scrub,och en andra massa tjej saker.
När jag var klar i duschen satte jag på mig ett par gamla mjukisbyxor,som nådde ner till knäna,och ett gamalt linne. Jag gick ner till köket för att något att äta,jag var vrålhungrig!
Jag öppnade kylen och kollade runt för att se om jag kunde hitta något att äta.
-Vi kan beställa en pizza om du vill ha?
Jag stängde snabbt kylen och kollade på Charlie som stod där och vänade på att jag skulle svara på frågan.
-Ja,pizza skulle vara gott,svarade jag och log mot honom.
-Bra! Då beställer jag det,vad vill du ha på? Frågade han.
-Det vanliga,ost,skinka och championjoner,svarade jag tillbaks.
Jag gick fram till hyllan över disken,tog fram ett glas till mig själv och hällde lite vatten till mig själv.
-Kan vi prata lite? Sa Charlie och kollade på mig med alvarliga ögon.
-Ja visst,varför inte? Sa jag och kände mig lite osäker. Men jag gick och satte mig vid köksbordet,Charlie kom och satte sig mittimot mig.
-Beleey,jag vet att det här är svårt för dig,att ha förlorat din mamma,och att behöva flytta hit,ja allt. Men snälla ignonera mig inte,jag älskar dig,och jag vill vara här för dig! Men jag kan inte vara här för dig om du inte berättar något för mig.
-Vill du verkligen att jag ska berätta allt för dig? Att jag ska vara 100% ärlig? Sa jag.
-Ja,men såklart att jag vill! Jag är din pappa,jag vill veta allt som händer i ditt liv,svarade Charlie.
-Och,jag hatar det här! Min mamma är död,jag bor här,där jag inte känner någon,min pappa som jag inte har träffat sen jag var 4 år gammal "älskar" mig,jag har inga vänner,min pojkvänn i Svergie var otrogen mot mig,med min bästavän tillomed! Min pojkvänn här i USA,tror inte på mig,jag vet inte vad jag gör längre,jag hatar mitt liv! Jag önskar att jag bara kunde dö! Att bara förrsvinna ifrån allt och alla! JAG HATAR MITT LIV! Skrek jag och tårarna bara rann och rann.
Charlie kollade på mig med en chokad min. Jag sprang upp till mitt rum och kastade mig på sängen,tårarna forsade ner för mina kinder och allt som fanns i min hjärna var mamma,om bara min mamma var här! Min mamma,min underbara mamma. Varför hände just allt mig? Mitt liv var helt fucked up. Jag helt ensamm i den här stora världen. Åhh,vad jag hatade allt!
Jag låg kvar i min säng och bara grät,min mamma,varför gjorde du såhär mot mig? Varför lämnade du mig?
Det knackade på dörren,men jag ignonera det. Ett par sekunder senare öppnades dörren,jag lyfte upp mitt huvud för att kolla vem det var. Där vid dörröppningen stod Charlie och kollade på mig med en ledsen min.
Han gick fram och satte sig bredvid mig,jag kollade på honom och en tår rann ner för min kind.
Han öppnade sina armar och jag flyttade mig fram och kramade om honom. Där satt vi,jag och min "pappa",och bara kramade varandra.
-Varför lämnade du oss? Det skulle ha varit mycket enklare att förlora mamma om du inte hade lämnat oss,sa jag och kollade up på honom.
-Jag ville inte lämna,men det var stressigt,och jag hade börjat dricka,jag och din mamma bråkade hela tiden,och en dag fick hon nog. Jag hade precis kommit hem,och mina väskor stod utanför dörren,alla mina saker låg där inne och när jag frågade vad som hade hänt så sa hon att hon inte ville ha kvar mig här. Att jag var dålig för dig och värdelös för henne,och det var jag,jag gjorde inget,jag satt bara hemma och söp mig full varje dag. Så jag tog mina saker,sa hejdå till dig och åkte iväg.
-Så vadå? Du bara lämnade mig sådär? Du tänkte säkert inte äns om de mer än en gång,du bara stack.
-Tro mig,det var allt jag tänkte på när jag hade lämnat er. Jag mådde dåligt,och jag slutade dricka,jag kom tillbaks några veckor senare,men din mamma trodde inte på att jag hade förändrats. Hon bad mig att gå,och det gjorde jag. Jag flyttade hit,till USA,men jag har försökt kontakta dig och din mamma minst 50 gånger.
-Sen när din mamma fick cancer så ringde hon mig,hon bad mig göra iordning ett rum till dig,så att du kunde bo här när hon hade.. Ja,du vet,sa Charlie med en ledsen min.
-Så mamma visste att hon skulle dö? Sa jag i en chokad ton.
-Ja,och hon ville spendera veckan i paris med dig innan hon skulle göra de,så jag gav henne pengar och betalade hotel och flyg till er så att ni kunde ha det trevligt.
Jag kollade på honom,han såg helt annulunda ut,han hade tårar i ögonen,och han var inte den "Charlie" som jag känner. Han verkade verkligen bry sig. Då slog det mig...
-Du älskade henne va?... Sa jag,Charlie kollade ner och en tår rann ner för han kind...
Älskar han henne,eller vad tror ni? :) Tipsa oss om ni vill ha med något i novellen,de e bara att kommentera! :) Aja,förlåt för den dåliga uppdateringen,menmen,de e ju sommarlov eller hur? :D
Haha men 7 kommentarer tills nästa! Och vill bara säga TACK! Till alla er som skriver söta kommentarer! Ni är så gulliga! Seriöst! Love you guys! Men aja,puss och glöm inte att kommentera!
Episode 32 I just want to say that I love you
När jag kommer ut ur badrummet ser jag hur Justin sitter och kollar på min mobil.
Jag gick fram till Justin,tog ifrån honom min mobil som låg i hans händer. Jag läste smset nogrannt.
"Jag varnade dig! Men du lyssnade inte,och nu ska du få betala för det! :)"
Jag ryste till lite lätt,sen kollade jag ned på Justin som fortfarande inte förstod vad som höll på att hända. Jag gick och satte mig ner bredvid Justin. Mobilen stoppade jag in i fickan.
-Vad gör du? sa han och kollade på mig konstigt.
-Jaha... Tror du verkligen att jag vill vara tillsammans med någon som ljuger för mig? Vaa,tror du det? Sa jag med en skrikande röst.
Justin bara kollade på mig med uppspärda ögon,han sa inte ett ord. Jag mummlade lågt för mig själv "typiskt".
Jag tog tag i min jacka som hängde på en krock vid dörren,jag satte på mig den,öppnade dörren och gick ut.
Jag gick ett par steg,sedan vände jag mig om. Där stod Justin och bara kollade på mig med en ledsen min.
-Jag vet inte om du har fattat det än,men det är slut! Gå och dö,hejdå,sa jag och vände mig om och började småspringa lite. När jag hade gått en bra bit ifrån Justins hus,så började jag gå som vanligt.
Jag kom hem efter ett par minuter,jag gick och plingade på dörren,men ingen svarade. Tror inte att någon var hemma,så jag satte mig ner. Mina ögon började kännas tunga,och efter ett tag så somnade jag...
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄR ÄR DET!! :D Lääääs,njut och kommentera! 10 kommentarer tills nästa! :D
-Justin? Vem var det? sa jag och kollade oroligt på honom.
Sen förstod jag det måste ju ha varit ett till sms från Marina...
-Beleey?
-Mhm, sa jag och kollade på Justin.
-Vem fan är det här? Sa han och kollade oroligt på mig.
Jag gick fram till Justin,tog ifrån honom min mobil som låg i hans händer. Jag läste smset nogrannt.
"Jag varnade dig! Men du lyssnade inte,och nu ska du få betala för det! :)"
Jag ryste till lite lätt,sen kollade jag ned på Justin som fortfarande inte förstod vad som höll på att hända. Jag gick och satte mig ner bredvid Justin. Mobilen stoppade jag in i fickan.
-Asso Justin,smset... Det är inget att oroa dig för!
-Vet du vem det är som har skrivit smset? Sa Justin och kollade på mig med en alvarlig min.
-Eheem,ja,jo de vet jag,du vet Marina? Din "snälla" stalker,som alltid står utanför ditt fönster,jo det är hon.
-Driver du? Marina? Nej,men hon skulle aldrig göra nått sånt. Hon är bara 12 år gammal,sa Justin och kollade på mig bestämt.
-Nej,men vänta,driver du? Jag får fan dödshot och du tror inte på mig! Justin jag är din flickvänn,jag vet att du älskar dina fans,men jag skulle aldrig kunna ljuga om nått sånt här! Sa jag och kollade allvarligt på honom.
-Men herregud Beleey,hon är bara 12 år gammal,tror du verkligen på att någon så gammal som henne skulle ha gjort något?
-Ja! Det tror jag faktiskt,eller nej,jag tror inte bara det,det är ju fan sant,hon har ju fan redan gjort det! Sa jag arg och ställde mig upp.
-Jaja,tro vad du vill,men jag tror bara inte på det,ok?
-Så du tror att jag ljuger? Sa jag och kollade chokat på honom.
Justin kollade på mig,sedan vände han sig och rullade på ögonen. Jag kollade fortfarande chokat på honom. Varför trodde han inte på mig? Jag gick ut ur Justins rum,gick ner till hallen och började sätta på mig mina skor. Aldrig att jag skulle vara tillsammans med någon som inte trodde på det jag sa.
Justin kom ner och kollade på mig med en frågande min.
-Vet du vem det är som har skrivit smset? Sa Justin och kollade på mig med en alvarlig min.
-Eheem,ja,jo de vet jag,du vet Marina? Din "snälla" stalker,som alltid står utanför ditt fönster,jo det är hon.
-Driver du? Marina? Nej,men hon skulle aldrig göra nått sånt. Hon är bara 12 år gammal,sa Justin och kollade på mig bestämt.
-Nej,men vänta,driver du? Jag får fan dödshot och du tror inte på mig! Justin jag är din flickvänn,jag vet att du älskar dina fans,men jag skulle aldrig kunna ljuga om nått sånt här! Sa jag och kollade allvarligt på honom.
-Men herregud Beleey,hon är bara 12 år gammal,tror du verkligen på att någon så gammal som henne skulle ha gjort något?
-Ja! Det tror jag faktiskt,eller nej,jag tror inte bara det,det är ju fan sant,hon har ju fan redan gjort det! Sa jag arg och ställde mig upp.
-Jaja,tro vad du vill,men jag tror bara inte på det,ok?
-Så du tror att jag ljuger? Sa jag och kollade chokat på honom.
Justin kollade på mig,sedan vände han sig och rullade på ögonen. Jag kollade fortfarande chokat på honom. Varför trodde han inte på mig? Jag gick ut ur Justins rum,gick ner till hallen och började sätta på mig mina skor. Aldrig att jag skulle vara tillsammans med någon som inte trodde på det jag sa.
Justin kom ner och kollade på mig med en frågande min.
-Vad gör du? sa han och kollade på mig konstigt.
-Jaha... Tror du verkligen att jag vill vara tillsammans med någon som ljuger för mig? Vaa,tror du det? Sa jag med en skrikande röst.
Justin bara kollade på mig med uppspärda ögon,han sa inte ett ord. Jag mummlade lågt för mig själv "typiskt".
Jag tog tag i min jacka som hängde på en krock vid dörren,jag satte på mig den,öppnade dörren och gick ut.
Jag gick ett par steg,sedan vände jag mig om. Där stod Justin och bara kollade på mig med en ledsen min.
-Jag vet inte om du har fattat det än,men det är slut! Gå och dö,hejdå,sa jag och vände mig om och började småspringa lite. När jag hade gått en bra bit ifrån Justins hus,så började jag gå som vanligt.
Jag kom hem efter ett par minuter,jag gick och plingade på dörren,men ingen svarade. Tror inte att någon var hemma,så jag satte mig ner. Mina ögon började kännas tunga,och efter ett tag så somnade jag...
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄR ÄR DET!! :D Lääääs,njut och kommentera! 10 kommentarer tills nästa! :D
