.

Vi satt och prata om vad som skulle hända me oss och vårt förhållande.
Vi bestämde att vi inte skulle gör slut utan att stanna tillsammans och att jag skulle komma och besöka honom i Sverige så mycket som jag kunde. Vi bestämde oss för att åka till Djurgården och ta en promenad. Det var soligt ute och ganska varmt.Vi gick och köpte vi varisin glass och satte oss på en bänk. Juan la sin arm om mig och jag la mitt huvud mot hans axel.

- Jag kommer sakna dig. Sa jag.

- Kommer sakna dig med Beleey.

Efter ett tag var vi tvungna att börja gå hem, så att jag skulle hinna med flyget till Atlanta.

När vi kom hem så var Steffi där, för att säga hejdå. Och tillslut började jag gråta. Jag och Steffi stod och kramades en lång stund, och vi båda grätt. Efter att ha stått och kramats i ungefär 10 minuter, så var jag tvungen att åka. Jag kramade om Steffi en sista gång,sa Steffi med en ledsen min.

- Du måste sms så fort du kommer fram till Atlanta.

Jag nickade och sa hejdå. Jag satte mig i Juans bil och vinkade till Steffi. Jag tittade ut genom bilrutan och ut på stan jag älskade så mycket. Jag kände hur tårarna rann ner. Jag kände hur Juan tog tag i min hand, och jag gav honom ett litet leende. Vi satt tysta resten av vägen. När vi gick ut ur bilen så tog Juan mina väskor. Vi gick in i flygplatsen och när vi kom till säkerhets kontrollen så vände jag mig om och tittade på Juan. Sen kramades vi och kysstes en lång stund. Tårarna bara rann och rann. Juan tog tag i mitt ansikte och tårkade bort mina tårar med sin tumme

- Jag vill inte åka Juan,sa jag och kollade ner på marken.

- Jag vet Beleey men du måste.

Juan lyffte up min haka,så att jag kollade rakt in i hans gröna,fina ögon som jag älskade. Jag suckade lågt och la mina händer runt hans nacke och drog mig mot hans läppar. Vår sista kyss. Eller iallafall på ett bra tag. 
Sen tog jag ett djupt andetag och vände mig om och gick igenom säkerhets kontrollen. När jag hade gått igenom,vände jag mig om och gav Juan en slängkyss. Sen vände jag mig om ch började gå mot min gate. 

Jag satte mig på en bänk nära min gate och efter ett par minuter så hörde jag hur dom ropade i högtalarna.

''Flight 55 from Stockholm,Sweden to Usa, Atlanta boarding now at gate 21. ''

Jag satte mig på min plats i flygplannet och kände mig riktigt ensam. Jag hade bara rest två gånger i hela mitt liv,första gången satt jag bredvid min mamma och andra gången satt jag ensam med en massa tårara som aldrig ville försvinna.

Resan var lång och jobbig. klockan var 2 på dagen,alltså 2 pm i USA's tid. Jag gick och hämtade mina väskor och sedan gav jag mig ut ur flygplatsen. Jag kollade runt utanför och kände mig vilse,jag kände mig inte hemma.
Jag fortsatte att kolla runt och sen såg jag en stor lapp med namnet Beleey på. Jag gick fram till personen och kollade på honom. Han liknade mig,vi var nästan kopior bara att jag hade lite fylligare kinder och min ögon färg var annorlunda. Min ögonfärg var exakt som mammas. Sen så var jag ju också en tjej. Han kollade på mig och streckte sedan ut sin hand.

-Charlie heter jag,sa han osäkert. -Jag är din pappa.

-Aha okej,och jag heter Beleey,sa jag och skadade hans hand. -Men det visste du väll säkert redan.

-eeh men jo det gjorde jag,Charlie försökte trännga fram ett leende men jag märkte på honom att han var nervös.

-Ska vi gå eller? Jag är ganska trött och vill sova.

-ja men såklart vi ska,haha ja du får sova i ditt rum som min fru har designat. Hoppas att du gillar det!

Fru? Har gubben en fru? Att efter alla de här åren så skaffar han en fru istället för att försöka vara en pappa åt sin egna dotter. Men jag bryr mig inte! Charlie kanske är min "pappa" i andras ögon men inte i mina!

Resan från flygplaten hem till Charlie tog ungefär en halv timme,och jag var så nära på att somna i bilen. Charlie hade en bmw som var svart. Man kunde fälla upp taket på bilen,den såg ut ungefär som min drömbil.

Jag klev ut ur och kollade runt,Charlie tog ut mina väskor från bagaget och gick fram mot mig.

-Det där är ditt nya hus,sa han och pekade på huset mittimor oss.

Huset var jävligt stort och väldigt fint! Men jag som tyckte att det var fint på utsidan fick en storchock när jag såg hur insidan såg ut. Alla rum jättefina. Dom hade en stor trägård med en pool. Charlie bärde upp mina väskor upp för trappan och jag följde efter honom. Han gick fram till en dörr och sa att det här va mitt rum. Jag öppnade dörren och höll nästan på att svimma.

---

Haha vad tror ni händer nu? :) Här får ni ett långt kapitel! Hoppas att ni gillar det!