.

Nästa morgon vaknade jag av att jag fick ett sms. Jag sträkte på mig och tog min mobil, som låg på mitt nattbord, och klickade upp smset.

JUSTIN BIEBER frågade mig av alla personer om vi kunde hänga! MIG! Jag svarade direkt. 

Någon minut senare plingade min mobil till.

''Okej, jag kommer om ungefär 1 timme :)''

Jag gick in och tog en snabb dusch och rakade benen lite snabbt. När jag kom ut ur duschen så var klockan halv ett,det betydde att Justin skulle komma om en halvtimme.

Jag plattade mitt hår och tog på mig ett par mörkblå jeans och en vit tröja. Sen sminkade jag mig med lite mascara och puder och gick ner till köket.

Charlie och Daniella satt vid köksbordet och drack kaffe.

- Beleey, jag gjort lite pannkakor så om du vill så kan du ta det och äta till frukost. Sa Daniella

- Okej.

Jag vet inte varför men det känns som om Daniella smörar lite överdrivet för mycket. Men jag gick fram till bänken och la på 2 pankakor på min tallrik. Plötsligt kom jag ihåg dagen när jag åkte. Hur Juan hade stått där i köket med pankakor. Jag kom också på att Juan inte hade svarat på ett enda av mina sms. Jag gick ut till vardagsrummet och satte mig i soffan. Där satt också Jessi och kollade på ett avsnitt av Sonnys chans. Det var en tjej som hade vunnit justin bieber biljetter och som nu satt och skrek. Jag skrattade tyst för mig själv. När jag hade ätit upp och gått upp på mitt rum igen så plingade det på dörren.

- Jag öppnar, ropade jag.

När jag öppnade dörren så stog Justin med ett par solglasögon och ett leende på läpparna.

- Hej

- Hej, sa jag.

Han var så snygg! Men jag tänkte på Juan,jag var ihop med Juan och inte Justin.

Jag och Justin bestämde oss för att bada i min pool. Vilket jag kom på att jag inte hade gjort sen jag kom hit. Vi hade vatten krig och jag skrattade ovanligt mycket, jag tror inte att jag har skrattat sen mamma... Jag ville inte fortsätta meningen. När vi badade färdigt så gick vi in i min bastu och satt och pratade där lite.

Jag och Justin var med varandra nästan varje dag nu förtiden. Jag såg inte Justin som ''Justin Bieber'' längre utan bara som Justin. Jag brydde inte om att han var världens kändaste tonåring. Vi hade så kul tillsammans men vi var bara vänner inget annat,jag skulle aldrig göra så mot Juan.

Efter att ha bott i Atlanta i ungefär en månad bestämde jag mig för att åka och överraska Juan och Steffi i Sverige,jag hade saknat dom sjukt mycket. Så när jag hade packat mina saker så körde Charlie mig till flygplatsen. Det tog ca 11 timmar att flyga till sverige från Atlanta. Jag satt hela flygresan och lyssnade på music i mina kross hörlurar. När jag äntligen kom fram så stog det en taxi chaufför med en skylt med namnet Beleey på. Jag gick fram till chauffören och han tog mig till sin taxi. Jag kände att jag hade lite jetlag, för att det var ju 6 timmars skillnad mellan Sverige och Atlanta.

När jag var framme vi Juans hus betalade jag taxi chauffören och gick fram till dörren och knackar på. Efter ett tag så öppnas dörren.

Där står Steffi i en skjorta som jag gav Juan för några månader sedan innan jag åkte till Atlanta.

- Seffi? V....vadad gör du här?

- Älslkling, vem var det som knacka? Hörde jag en mycket bekant röst säga.

Sen kommer Juan ut ur sovrummet i bara kalsonger. Jag tittade på båda två och kände hur tårarna började rinna.

- Vänta Beleey, det är in...

- Säg inte att det inte är som jag tror, för jag vet precis vad det är! Halvskrek jag.

Sen sprang jag ut genom dörren och ut på vägen.

- Beleey vänta! Skrek Steffi, men jag brydde mig inte längre, alla svek mig,alla.

Efter ett tag kom jag på att jag hade ingenstans att springa,så jag stannade och släppte ner väskorna på trottoaren och satte mig ner. Tårarna bara rann. Hur kunde dom. Min pojkvän,min bästa kompis. Jag hade ingenstans att ta vägen. Jag tror jag satt där på trottoaren i timmar. Men tillslut så ringde jag en taxi som kom och hämtade mig. När jag kom fram till flygplatsen så gick jag fram till stället där man bokar biljetter. Som tur var så hade Charlie gett mig pengar till mat och kläder, men istället använde jag dom till en ny biljett. Planet skulle inte gå förns om 1 timme, så jag satte mig ner på en stol vid gaten. Här satt jag igen exatkt en månad senare på en flygplats i tårar. Min mamma,min bästa vän och pojkvän,eller mitt ex-rättaresagt. Jag tog fram mobilen och började skriva:

Jag kan inte fatta att ni gjorde såhär era töntar, varför måste alla i hela jävla världen svika mig? Era fega omogna idioter. Jag vill aldrig mer se er igen!

Sen klickade jag på skicka till Juan.

När jag kom fram till Atlanta så var jag påvag att ringa Charlie men jag ångrade mig och ringde Justin istället.

Efter ungefär 10 minuter så kommer Justin in genom dörrarna och halvspringer mot mig med ett stort leende.

Sen kramar han om mig och jag känner en tår falla ner för min kind. Han tittar upp på mig och hans leende försvann.

-Beleey, vad har hänt?

Jag märker hur det blixtrar runt om oss och jag kollar upp och ser en massa paparazzi stå och ta massor av bilder.

---

Nu fick ni ett skit långt kapitel, så nästa kommer inte om vi inte får 10 kommentarer på det här!

- Jag kan inte sova...

Hon höll ena sin nalle i handen. Hennes ögon glittrade i mörkret.

- Vill du sova här?

Hon nickade, så jag makade på mig så att hon hade plats. Sen somnade vi.

Nästa morgon vaknade jag av att mina fötter kittlades,jag öppnade ögonen och kollade ner på mina fötter. Där satt Nikita med tungan hängandes utåt. Jag kollade på henne och skrattade lågt för mig själv. Jag gick in i badrummet och fixade till mig själv lite innan jag gick ner.

Jag gick ner till köket,ingen var där. Jag gick runt i huset och letade efter alla och hittade dom ute vid trägården,alla satt vid bordet och snackade. Det lät som om att de var stressade. När charlie såg mig så ställde han sig upp direkt,och gick emot mig.

-Jaha... Okej? Vem är gästen?

-Haha nej det är jag som ska säga förlåt,jag såg dig inte äns,sa jag och log.

-Men vad gör du här?

-aa men jag flyttade in hit för ett par dagar sen,haha som jag sa när vi träffades vid stranden igår.

-Haha juste,nu kommer jag ihåg dig,och nu vet jag vem du liknar! Du är ju sjukt likt Charlie. Är ni släkt?

-Emm,ja eller jag är hans dotter.

-Dotter,han har aldrig berättat att han har en dotter i din ålder,jag känner bara till Jessi.

-Det här är första gången jag träffar Charlie.

-Hej,jag heter Pattie sa hon och sträckte ut sin hand.

-Beleey,svarade jag och skakade tillbaks.

-och jag heter Kenny! Sa kenny med ett stort leende och skakade min hand med.

-Beleey,svarade jag igen och skakade hand med honom.

-Vart är Charlie,sa Justin från ingenstans.

-Jag tror att han är på väg,men kom in och sätt er medans.

efter ett tag knackade det på dörren och jag skrek

-kom in!

---

Här fick ni ett jävligt långt kapitel! Så nu får ni verkligen KOMMENTERA!

Min mun var halvöppen. Jag tog av min kepsen och hörlurarna och sedan började jag prata, som jag knappt kunde göra.

- Du är... Jjju

- Justin Bieber

Sa han och log med detdär sexiga leendet som varenda brud på denna gjord älskade.

- Haha skulle du typ kunna sänka lite på din musik, för ja... Asså... Jag gillar inte att lyssna på mig själv när jag sjunger liksom, det känns inte bra haha. Jag kan inte koncentrera mig när jag hör mig själv, haha!

- Hahahah! Asså det hä-är känns skit skumt. Här sitter jag framför världens mest..

Jag tänkte precis säga världens mest snyggaste kille, men sen kom jag på... Juan.

- Haha, men vad heter du?

- Beleey... Beleey Chantos.

- Okej, hej Beleey, jag är Justin, Justin Bieber.

Han satte sig ner brevid mig och kollade på mig.

- Vad är det där?

Sa han.

Jag tog fram min marabou choklad och visade honom.

- Den här? Hahah vet du inte vad Marabou är!?

- Eh no. Vi har inte det här...

- Va, har ni inte?.... Oj... Hehe men det är choklad.. Sa jag och jag kände hur mina kinder blev alldeles röda.

- Men vill du ha?

Jag bröt av en bit av den och gav fram den till honom.

Han tittade på den, sen tog han den från MIN HAND! Han förde den till munnen och började tugga.

- Vad gott! Vart kommer det ifrån, och vart kommer du ifrån?

- Det kommer från Sverige, och jag är från Sverige men jag bor här i Atlanta med min pappa, eller a.. något sånt. Jag flyttade hit idag, haha.

- Aha, men du liknar en person otroligt mycket!? Men jag vet inte vem?

Han tittade på mig som om han aldrig sett en människa förut, sen ropade Kenny på honom.

- JUSTIN! kom, vi måte gå nu!

Justin reste sig upp, han började småspringa, sen kollade han bak.

- Vi ses snart jag lovar!

Han blinkade mot mig sen sprang han därifrån jag hann inte säga ett ord innan han var borta.

Jag satt kvar under trädet en stund och bara tittade på sanden, jag kunde inte fatta att JUSTIN DREW BIEBER HAR PRECIS SUTTIT BREVD MIG OCH TAGIT CHOKLAD FRÅN MIN HAND!

Sen tog jag på mig min flip flops och började gå hemmåt.

Jag öppnade dörren och där stog Daniella med ett koppel i handen som hon räckte ut till mig.

- Vad heter hunden?

Frågade jag henne med en osäker röst.

- Nikita. Gå ut med henne en sväng. Kom tillbaka sen för vi ska åka och äta på en resturang.

Jag ropade hit Nikita, precis innan jag skulle gå ut så var det någon som sade mitt namn.

- Hhej. Får jag följa med ut med Nikita?

Det var Jessi som frågade. Jag kunde se hur hennes kinder blev alldeles röda.

- Jo, men visst! Ta på dig dina skor så går vi ut.

När jag och Jessi kom ut började det precis regna.

- Great.

Sa Jessi. Vi var ute med hunden i en halvtimme och Jessi var bara 4 år och hon var nog den som pratade helatiden. När vi kom hem gick jag upp på mitt rum och bytte om, när jag tog av mig tröjan såg jag äntligen något som jag hade längtat efter... Mina former... De hade äntligen börjat komma! Efter att jag hade stått i spegeln en stund så satte på mig en vit spets tröja och svarta shorts med svarta matchande klackskor. Därefter gick jag ner till köket och frågade om vi skulle börja åka snart. Och det gjorde vi. Vi gick in i bilen och så började vi åka. I bilden satt jag och tänkte på Juan hela tiden.... När jag tittade ut genom fönstret såg jag bara hur vattendropparna rann ner från bilfönstret. När vi var framme gick vi in i resturangen. Jag beställde italiensk risotto eftersom att vi åt på en italiensk resturang. De som ägde resturangen hette Marcus och Cecilia. De var från Sverige men ägde en italiensk resturang?

- Gud vad du liknar din mamma hur mår hon?

Sa Cecilia

Jag tittade ner i marken och upp på Charlie, han kollade in mig i ögonen, sen kollade han ner igen. Jag suckade sen svarade jag.

- Hon mår bra! Det borde du veta.

Efter att vi hade ätit en stund och hade det lite trevligt åkte vi hem. Jag gick upp på mitt rum, och Nikita låg där på min säng. Som om hon väntade på mig. När hon såg mig satte hon sig upp och viftade på svansen. Jag satte mig brevid henne och hon slickade runt i hela mitt ansikte.

Jag gick och borstade tänderna, sen gick jag och bytte om till pyjamas kläder. När jag var klar ropade jag godnatt så att alla skulle höra, och jag fick samma svar tillbaka. Jag lade mig sedan i sängen.

Efter 5 minuter kom Jessi in i mitt rum.

Hon satte sig på min säng och sade:

- Jag kan inte sova...

Hon höll ena sin nalle i handen. Hennes ögon glittrade i mörkret.

- Vill du sova här?

Hon nickade, så jag makade på mig så att hon hade plats. Sen somnade vi.

---

Lite tråkig sådär på slutet. Vi säger förlåt för en sån dålig uppdatering. Men det var lov liksom, men det blir bättre nu! Vad tror ni händer i nästa episode? Kommentera! :D

---

Förlåt för att vi inte har bloggat så mycket, men vafan, det har ju vart lov. men vi lovar att det ska bli mer. Btw, vem tror ni står där?... KOMMENTERA :D

Vi satt och prata om vad som skulle hända me oss och vårt förhållande.
Vi bestämde att vi inte skulle gör slut utan att stanna tillsammans och att jag skulle komma och besöka honom i Sverige så mycket som jag kunde. Vi bestämde oss för att åka till Djurgården och ta en promenad. Det var soligt ute och ganska varmt.Vi gick och köpte vi varisin glass och satte oss på en bänk. Juan la sin arm om mig och jag la mitt huvud mot hans axel.

- Jag kommer sakna dig. Sa jag.

- Kommer sakna dig med Beleey.

Efter ett tag var vi tvungna att börja gå hem, så att jag skulle hinna med flyget till Atlanta.

När vi kom hem så var Steffi där, för att säga hejdå. Och tillslut började jag gråta. Jag och Steffi stod och kramades en lång stund, och vi båda grätt. Efter att ha stått och kramats i ungefär 10 minuter, så var jag tvungen att åka. Jag kramade om Steffi en sista gång,sa Steffi med en ledsen min.

- Du måste sms så fort du kommer fram till Atlanta.

Jag nickade och sa hejdå. Jag satte mig i Juans bil och vinkade till Steffi. Jag tittade ut genom bilrutan och ut på stan jag älskade så mycket. Jag kände hur tårarna rann ner. Jag kände hur Juan tog tag i min hand, och jag gav honom ett litet leende. Vi satt tysta resten av vägen. När vi gick ut ur bilen så tog Juan mina väskor. Vi gick in i flygplatsen och när vi kom till säkerhets kontrollen så vände jag mig om och tittade på Juan. Sen kramades vi och kysstes en lång stund. Tårarna bara rann och rann. Juan tog tag i mitt ansikte och tårkade bort mina tårar med sin tumme

- Jag vill inte åka Juan,sa jag och kollade ner på marken.

- Jag vet Beleey men du måste.

Juan lyffte up min haka,så att jag kollade rakt in i hans gröna,fina ögon som jag älskade. Jag suckade lågt och la mina händer runt hans nacke och drog mig mot hans läppar. Vår sista kyss. Eller iallafall på ett bra tag. 
Sen tog jag ett djupt andetag och vände mig om och gick igenom säkerhets kontrollen. När jag hade gått igenom,vände jag mig om och gav Juan en slängkyss. Sen vände jag mig om ch började gå mot min gate. 

Jag satte mig på en bänk nära min gate och efter ett par minuter så hörde jag hur dom ropade i högtalarna.

''Flight 55 from Stockholm,Sweden to Usa, Atlanta boarding now at gate 21. ''

Jag satte mig på min plats i flygplannet och kände mig riktigt ensam. Jag hade bara rest två gånger i hela mitt liv,första gången satt jag bredvid min mamma och andra gången satt jag ensam med en massa tårara som aldrig ville försvinna.

Resan var lång och jobbig. klockan var 2 på dagen,alltså 2 pm i USA's tid. Jag gick och hämtade mina väskor och sedan gav jag mig ut ur flygplatsen. Jag kollade runt utanför och kände mig vilse,jag kände mig inte hemma.
Jag fortsatte att kolla runt och sen såg jag en stor lapp med namnet Beleey på. Jag gick fram till personen och kollade på honom. Han liknade mig,vi var nästan kopior bara att jag hade lite fylligare kinder och min ögon färg var annorlunda. Min ögonfärg var exakt som mammas. Sen så var jag ju också en tjej. Han kollade på mig och streckte sedan ut sin hand.

-Charlie heter jag,sa han osäkert. -Jag är din pappa.

-Aha okej,och jag heter Beleey,sa jag och skadade hans hand. -Men det visste du väll säkert redan.

-eeh men jo det gjorde jag,Charlie försökte trännga fram ett leende men jag märkte på honom att han var nervös.

-Ska vi gå eller? Jag är ganska trött och vill sova.

-ja men såklart vi ska,haha ja du får sova i ditt rum som min fru har designat. Hoppas att du gillar det!

Fru? Har gubben en fru? Att efter alla de här åren så skaffar han en fru istället för att försöka vara en pappa åt sin egna dotter. Men jag bryr mig inte! Charlie kanske är min "pappa" i andras ögon men inte i mina!

Resan från flygplaten hem till Charlie tog ungefär en halv timme,och jag var så nära på att somna i bilen. Charlie hade en bmw som var svart. Man kunde fälla upp taket på bilen,den såg ut ungefär som min drömbil.

Jag klev ut ur och kollade runt,Charlie tog ut mina väskor från bagaget och gick fram mot mig.

-Det där är ditt nya hus,sa han och pekade på huset mittimor oss.

Huset var jävligt stort och väldigt fint! Men jag som tyckte att det var fint på utsidan fick en storchock när jag såg hur insidan såg ut. Alla rum jättefina. Dom hade en stor trägård med en pool. Charlie bärde upp mina väskor upp för trappan och jag följde efter honom. Han gick fram till en dörr och sa att det här va mitt rum. Jag öppnade dörren och höll nästan på att svimma.

---

Haha vad tror ni händer nu? :) Här får ni ett långt kapitel! Hoppas att ni gillar det!

När vi hade landat, och jag hade tagit alla bagage från rullbandet tog jag taxin hem. Jag smsade Steffi, och hon sprang hem till mig. ''PLING PLONG''

Jag öppnade dörren och Steffi hoppade på mig.

- Men gumman då!

Vi stog i hallen och bara kramades. Jag hade verkligen saknat henne! Vi slutades kramas och kollade på varandra istället.

-Hur har du haft det? Steffi kollade på mig med ett stort leende på läpparna. -vart är din mamma?

Jag kollade tillbaks och försökte få fram ett leende,men det gick inte så bra,istället kände jag hur tårarna började rinna ner för mina kinder.

-Beleey vad har hänt? sa Steffi med en orolig röst.

-mamma,mumlade jag. Tårarna blev bara mer och mer,Steffi drog mig emot henne och kramade om mig.

Vi stod och kramades till jag hade lungnat ner mig lite. Sen gick vi in i köket och jag satte mig vid bordet,Steffi satte på vattenkokaren för att göra lite te. Hon satte sig bredvid mig och kollade på mig,som om att hon ville ha en förklaring.

-Beleey,jag vet att det är jobbigt för dig. Men snälla kan du berätta vad som har hänt?

Jag tog ett djupt andetag och började,jag berättade allt för henne. Det slutade med att vi båda satt och grät tillsammans.

-Ska du verkligen flytta? Kan du inte bara stanna med mig?

Jag hade aldrig sett Steffi gråta förrut,hon som alltid var så stark satt och grät som en liten barnunge just nu.

-Ja...aa vill verkligen stanna men jag får inte!

Båda grät,som aldrig förr. Tänk,tänk om jag aldrig får träffa henne igen. Vad ska jag ta mig till? Efter ett tag bestämde vi oss för att gå upp och göra nått. Imorgon åker jag och jag vill verkligen inte spendera min sista dag med min bästis gråtandes. Båda gick till badrummet för att tvätta ansiktet. Sen gick vi in i mitt rum och började packa allt jag skulle ha med mig till USA. Ett par timmar senare var vi klara och vi bestämde oss för att sätta på en film att kolla på.

Vi satte på filmen "A walk to remember" och så klart så började jag gråta igen,tjejen i filmen hade ju cancer. Men den tjej träffade ju sin livstora kärlek och hon dog lyckigt. Men gjorde mamma det? Jag hann inte äns säga förväl innan hon dog. Steffi kom och tröstade mig och efter ett tag somnade jag.

Jag vaknade av att det lät mycket i köket. Jag reste mig själv up ur min säng. Undra hur jag kom hit? Jag somnade ju på soffan igår kväll,och Steffi är verkligen för svag för att bära mig.

Jag gnuggade ögonen och började gå mot köket. Jag fick ett stort leende på läpparna när jag såg vem det var.

---

FÖRLÅT för den dåliga uppdateringen,men det är ju påsklov! haha ganska kort del men det kommer upp en till snart!

- Ja,eftersom din mamma.....

Hon pausade precis innan hon skulle säga det,precis innan hon skulle säga att min mamma var död.

Jag kände en tår rinna ner från min kind och torkade snabbt bort den. Kvinnan kollade lite osäkert på mig innan hon började fortsätta.

- Ja eftersom din mamma,duvet.

Man märkte på henne att hon inte kunde komma på något att säga.

- Kan du bara komma till poängen?

- Ja,emm du måste flytta till till pappa eftersom att han är den ända som kan ta hand om dig...

- Men varför kan jag inte stanna i Sverige? Måste jag verkligen åka till USA?

- Ja tyvärr,men enligt lagen så är det honom vi måste skicka dig till om något händer med den som tar hand om dig, förstår du nu varför vi måste skicka dig till honom?

- Nej,det gör jag fortfarande inte! Jag menar... Han ville ju inte ha mig när jag var fem,för annars skulle han aldrig ha lämnat mig och mamma. Så varför ska jag tro på att han vill ha mig nu?

Tårarana bara rann och rann,varför måste det här just hända mig? Jag orkade verkligen inte med tanten från sjukhuset,varför kunde hon bara inte gå? Varför kunde hon bara inte lämna mig ensam här?

- Beleey,jag vet att det här är jobbigt. Jag vet hur det känns men du ko..

- Du vet inte ett skit om hur jag känner mig! Du vet inte vad jag har gått igenom med min mamma och nu,nu är hon borta och du vet fan inte hur jag känner mig! Skrek jag åt kvinnan.

- Men ta det lungt,du måste packa dina saker. Du åker hem till Sverige nu på morgonen,när du kommer fram till Sverige måste du hem och packa alla dina saker som du ska ta med dig. Sen om två dagar så åker du till USA,din pappa kommer att möta dig på flygplatsen,och glöm inte,ditt flyg åker om 4 timmar.

Jag visste inte vad jag skulle göra,så jag stängde dörren och sprang in i mitt rum. Jag kastade mig på sängen och släppte ut allt. Tårarna började rinna och jag kunde inte sluta gråta. Min mammas likvita ansikte var det ända som fanns i mitt huvud,min fina mamma. Min fina döda mamma. Jag låg och grätt i runt en halv timme,klockan var 4 på morgonen och flygplanet skulle åka runt halv 8 på morgonen. Jag gick fram till garderoben,tog fram min reseväska och började packa. Jag packade allt jag hade köpt och allt jag hade tagit med mig. Sedan gick jag in i mammas rum,jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag lämna hennes saker här och låta personalen kasta dom senare? Jag gick in till hallen,för att hämta väskan som mamma hade lagt våra pass i. Strax bredvid dörren låg det ett brev med mitt namn på. Jag öppnade brevet och tog upp lappen som låg innuti brevet.

På lappen stod det att jag inte skulle bry mig om mammas saker,men om jag vill ta med mig något som bettyde mycket för mig så kunde jag göra det. Men det ville jag inte,allt som jag såg som tillhörde henne fick mig att må dåligt. Att må illa och mina tårar började bara rinna. Men jag torkade bort dom och gick in i badrummet.

Jag såg helt förstörd ut,och det var jag. Jag tvättade ansiktet och satte upp mitt hår i en hästsvans. Jag gick in till mitt sovrum och bytte om till en svart mjukis dress. Sen satte jag på mig mina raybans och en keps. Jag bärde ut min väska från sovrummet och la den i hallen. Jag tog fram väskan med passen i och i väskan låg en bild på mig och mamma på min födelsedag,min 14 års dag. Exakt två år sen.

Jag tog hissen ner till receptionen och chekade ut. Sen tog jag en taxi till flyplatsen. När jag hade gått igenom säkerhets vakterna och allt annat,så gick jag till gaten och satte mig på en av dom gråa stolarna. Jag tog fram mina hörlurar och satte på min mobil som jag inte hade rört på ungefär två dagar. Inga sms eller samtal från Juan. Men jag brydde mig inte,om han ville va så,så fick han va de.

Dom ropade i högtalarna "-flight from Paris,France to Stockholm,Sweden bored now at gate 56". Jag tog up min handväska och började gå mot gaten. När jag var inne i flygplanet så gick jag och satte mig på min plats,stolen bredvid var ledig hela resan,för där skulle igentligen mamma sitta. Men det gjorde hon inte. Det gjorde så ont,hon lovade ju. Hon lovade att aldrig lämna mig,hon lovade och hon ljög. Min mamma. Jag hade bilden på mig och henne i min hand och jag kollade på den,jag kollade på den och grät. Jag grätt tysta tårar för mig själv,ingen märkte att jag grät och det var jag glad för,för jag hade ingen lust att prata med någon om vad som hade hänt. Jag ville inte äns prata om det.

Mamma hur kunde du? Du lovade att aldrig lämna mig,du svek mig och du bröt ditt löfte. Men jag älskar dig fortfarande,du e min mamma och bara min. Min döda mamma.

---

KOMMENTERA!

Allt blev tyst. Ambulansen var här, de lyfte upp mamma i bilen, jag gick in efter. Jag tog tag i mammas hand, lyfte den mot min mun och pussade den lätt. Hennes hand var kall, och hennes ansikte var helt blekt. När vi var framme vid sjukhuset fick inte jag följa med in till rummet där de skulle operera mamma. Jag fick sitta i väntrummet. Det var helt tyst, jag lade mig i en soffa och grät tills jag inte hade några tårar kvar, varför kunde inte Steffi eller Juan vara här nu? Jag satt uppe en stund och tittade upp i taket, jag hade tagit en filt som jag hade lindat in mig i. Sen somnade jag.Jag vaknade nästa dag av att en kvinna med vit rock och svarta skor väckte mig. Hon satte sig på en soffa mittemot mig.

När vi kom ner till receptinonen hade mamma beställt en limousine som vi skulle åka med till spaet.

- mamma är du helt galen? Det är typ 19+ grader ute och du har på dig en tjocktröja?

- Men älskling jag fyser.

- Jaha okej

chauffören kom ut och öppnade dörren till oss och vi klev in. Vi åkte mot spaet. När vi kom fram och klev ur limosinen och gick in i en stor byggnad. Vi receptionen så stog det en tjej i 20 års åldern. Mamma hade redan bokat tid så vi kom in direkt. Vi kom in i ett omklädnings rum och byttom. Sen gick vi in i ett rum och fick massage. Det var verkligen skönt att få slappna av lite.

Vi fick våra naglar fixade och våra tånaglar. När vi fick fotmassage så kom personalen in och sjöng ''Happy birthday to you'' och gav mig en liten muffins med glasyr och ett ljus i mitten.

Jag blåste ut ljuset, och kom på först efter att jag glömde att önska mig nått. När jag ätit upp minn muffins, så gick vi vidare. Jag märkte hur jobbigt det var för mamma att gå upp för alla trappor, man såg att hon verkligen ansträngde sig.

- Mamma, går det bra? sa jag

- Men Beleey såklart det gör, sa mamma och gjorde en grimas

När vi var klara på spaet så kom limosinen och körde tillbaka oss till hotellet.

- Mamma, jag går och tar en dusch.

- Okej gumman, men jag har recerverat ett bord på en väldigt fin resturang ikväll klockan åtta, så ta på dig något extra fint.

- Okej.

Jag gav mamma en puss på kinden och gick in i badrummet.

Jag tvättade håret och använde inpackning. Sen fönade jag håret och plattade det. Jag tog på mig en vit spetsklänning och ett par svarta klackskor. När jag kom ut ur mitt sovrum så såg att mamma hade på sig klackskorna som hon hade köpt och sagt att hon skulle ha på sig vid ett speciellt tillfälle till det hade hon en svart klänning och sin peruk. Vi åkte ner med hissen och tog limosinen igen till resturangen. Man märkte verkligen att den var dyr. Vi satte oss ner vid ett bord. Jag såg hur jobbigt det var för mamma att sätta sig ner.Men hon ville inte visa hur ont det faktiskt gjorde.

När mamma satt ner så kom en servitör fram till vårt bord och frågade vad vi ville beställa. Jag beställde fläskfile med potatis och mamma beställde någon slags fisk. Vi satt och pratade om allt möjligt. När vi skulle beställa dessert så kollade jag på mamma och sa:

- Asso mamma, jag kan inte äta massa godsaker hela tiden jag måste tänka på min form.

- Haha Beleey, vi är bara i Paris en gång och det är sista kvällen och jag vet att du vill ha Beleey så ta nu och beställ vad du vill ha till dessert.

Mamma hade rätt,jag var verkligen sugen på chokladtårta så jag gav upp och beställde. När vi ätit klart kändes det som om att jag skulle spricka, så mamma beställde in notan och när servitören kom fram med notan sträckte mamma sig efter sin väska,för att ta fram sin plånbok så att hon kunde betala,jag såg hur hon drog efter andan och föll ner från stolen.

- MAMMA!

---

Förlåt för kort kapitel men hinner inte skriva mer.

Jag kan inte fatta det, jag träffade nyss Scooter Braun! Varför var jag så dum, jag borde ha tagit en bild med honom. Jag borde ha bett om en jävla autograf! Men nejnej!

När jag kom in i vårt hotellrum så låg mamma i soffan och tittade på tv.

- Så hur gick det gumman?

- Det var slutsålt.

- Vad synd Beleey

- Jaa, men mamma jag träffade Scooter Braun!

- Vem?

- Scooter Braun, justins Biebers agent.

-Han sa inte så mycket faktiskt,han frågade mig varför jag va så ledsen,och jag svarade att biljetterna var slutsålda. Sen så sa han att om han hade en biljett till så skulle han ge mig den,fast det hade han inte.

-Aha okej. Beleey...

-Ja mamma

-Jag lovar dig att om han någon gång kommer till Sverige så ska jag köpa en biljett till dig,så att du kan gå på hans konsert.

-Haha naawww mamma,vad gullig du är! Tack! Ja jag med ett stort leende på läpparna.

Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen,efter ett tag så somnade jag.

Mamma väckte mig runt 9 tiden på kvällen och frågade om jag var hungrig,och det var jag. Jag och mamma orkade inte gå och äta på någon fn resturang så det fick bli mcdonald's istället. Jag satte på mig något snabbt,det fick bli ett par gamla jeans-shorts,en stor t-shirt och en kofta som jag skulle ha i handen om jag började frysa. Och ja,jag vet att jag är i Paris,och att jag ska njuta av att göra saker som att gå och äta på dyra resturanger och shoppa och andra saker. Men inte ikväll,ikväll hade jag inte lust till att göra något. Mamma bad mig att gå ner och vänta på henne vid lobbyn,hon sa att hon snart skulle gå ner. Men först så behövde hon fixa en sak.

Det tog inte så lång tid innan mamma kom ner i lobbyn,och när hon kom ut ur hissen så såg jag att hon hade på sig en peruk,peruken var brun och hade ganska lagomt lång hår. Hon såg hur fin som helst ut!

-såå vad tycks?

-åhh mamma du ser jättevacker ut! Är det riktigt hår? Eller plast?

-Riktigt,sa mamma och skrattade.

-Haha okej,men du ser jättesnygg ut iallafall.

Mamma log till svar,hon såg ut att må jättebra. Vi tog en taxi till mcdonald's för mammas skull,hon ska inte behöva anstränga sig så mycket med att gå och så. Hon måste ta det lungt!

Dagarna i Paris bara rullade på,jag och mamma hade så kul tillsammans. Jag har hunnit med att shoppa en hel del massa saker som,kläder,skor,smink och en massa dyra krämer och schampon som behövs för att stanna fräsh. Vi har också hunnit med att åka, besöka moulin rouge och massa andra ställen,som jag inte kommer ihåg namnen på. Idag var det sista dagen och idag var det ochså min födelsedag. Jag satt på balkongen och kollade ut på den vacka staden som jag snart skulle lämna. Men förhoppningsvis så kommer jag tillbaka hit nån gång.

Juan hade inte ringt än enda gång och det var lite konstigt,han har inte smsat häller och det är gratis för honom att göra det. Har det hänt något eller?

Jag och mamma hade bestämt att spendera dagen på ett lyxit spa,det känns som om att mamma får mer och mer pengar för varje minut. Men när jag frågar så säger hon att hon har sparat jättelänge så att vi kan komma hit och göra roliga saker,ändå om dom kostar mycket. Spa:et var 5 stjärnit och om man tittar utifrån så ser det jättelyxit ut! Undrar hur det ser ut innuti.

-Beleey,jag har beställt rum servis och dom kommer up med frukost om ett littet tag. byt om så länge.

-aa okej

Jag gick fram till min reseväska och började rota bland alla kläder som jag hade. Jag satte på mig ett tighit linne som var ganska lång,jag drog ner det och gjorde så att det såg ut som en tight svart klänning,sedan satte jag på mig en jeansväst och ett par korta svarta converse. Eftersom att det hade varit så mycket sol här så hade jag och mamma hade suttit ute på balkongen och solat. Så nu såg jag ungefär ut som en pepparkaka. Jag matshade till en svart läderväska som jag hade köpt här i Paris och en massa fina ringar...

---

Jag vet,jag vet... De e lite tråkigt just nu e novellen... Men snart så,då kommer det hända en massa spännande saker!

Maten som vi åt var sjukt god. Och när servitöserna kom fram med efterrätt så kändes det som om att jag skulle explodera,men ändå så kunde jag inte låta efterrätten sitta kvar där vid bordet utan att äta en liten bit av den.

Vi satt kvar vid bordet i flera timmar och bara pratade. Men runt 11 på kvällen så bestämde vi oss för att åka tillbaka till hotellet. När vi var framme på hotellet så bytte jag om från klänning till ett par shorts och ett gammalt linne,jag tvättade av mig sminket och gick gör att lägga mig. Medans jag låg i sängen så kom jag på att jag inte hade rört min mobil ända sen flygplatsen i Sverige. Jag sprang fram till min handväska som låg på golvet,bredvid skrivbordet. Mobilen låg i ett fack inne i väskan,jag tog upp den,satte på den och knappade in pin koden. Efter ett tag så kom det upp att jag hade fått fyra missade samtal och ett sms. Alla fyra samtal var från Steffi och det var smset med. Inga samtal eller sms från Juan,konstigt? Han kanske ringer senare,men just nu var jag för trött för att bry mig.

Jag vaknade nästa morgon av solljuset som sken in genom mitt fönster. Jag låg kvar i några minuter,sen gick jag till Frukosten, som var på våning tre.Jag ville inte väcka mamma, inte sen det som hände sisst jag ville väcka henne.Till frukost fick det bli donut med rosa glasyr, jag kunde inte låta bli att ta några vindruvor och en ost till. När jag var klar gick jag ner till receptionen och frågade var man kunde låna en dator.

- dans la salle informatique, svarade receptionisten.

En söt kille som stog bredvid receptionisten sa:

- Han menar datarummet.

- Aha, okej, tack för hjälpen.

Jag log till killen och han blinkade tillbaka.

Jag gick till datarummet och satte mig framför en data och loggade in på facebook och såg att Juan var inloggad. Jag skulle precis skriva hej, när jag såg att han hade loggat ut. Jag suckade tyst för mig själv. Sedan gick jag in på olika Justin Bieber bloggar, brukar känna mig som en stalker när jag gick in på alla jb bloggar som jag visste namnen på. sen läste jag rubriken som gjorde min dag.

''Justin bieber i eiffeltornet''

Jag gick längre ner på sidan och läste sedan att han hade en konsert nu i kväll här i Paris! Jag kryssade ner sidan. stängde av datorn och sprang upp till hotell rummet. När jag öppnar dörren ser jag mamma sitta ute på balkongen och dricka te.

- Mamma! Gissa vad!?

- Haha vad Beleey?

- Justin Bieber ska ha konsert här i Paris ikväll?

- Nämen gud vad kul.

- Snälla mamma kan vi gå?

- Ja, såklart, men jag tror inte att jag följer med.

- Okej mamma, men jag måste gå och köpa biljetter innan det blir slutsålt.

- Jaha okej, sa mamma och bad mig hämta hennes väska.

Hon tog upp sin plånbok, jag såg att hon hade överdrivet mycket cash. Hon tog upp nåra sedlar och gav dom till mig.

- Tack mamma!

Jag slängde på mig min lila Justin Bieber kofta.Sen sprang jag iväg till där som solde biljetterna. Det var världens längsta kö. Men det struntade jag i. När jag äntligen kom fram så sa hon som satt och sålde biljetterna, att det var slutsålt.

Det kunde inte vara sant, jag som hade varit så glad. Jag började gå tillbaka mot hotellet och hade blicken neråt. Plötsligt kände jag att jag krockade in i någon. Jag tittade upp och spärrade upp ögonen. Det var Scooter Braun. Jag blev så glad, jag ville bara skrika av lycka men jag höll mig.

- Oj, förlåt mig.

- Emh det gör inget, sa jag.

- Varför ser du så ledsen ut?

- Jag skulle köpa biljetter till Justins konsert men det var slutsålt.

- Om jag hade biljetter så skulle jag ge dig men jag gav just dom sista biljetterna till tjejerna där borta, sa han och pekade på ett gäng tjejer som stog och hoppade runt och skrek.

- Det gör inget.

- Vänta känner jag ingen dig? Du ser bekant ut, du liknar någon som jag känner!

- Eeh, nej jag tror inte det.

- Jaha, jag såg väl bara fel då.

- Okej

- Men du jag måste gå nu, hejdå

- Okej, hejdå

Jag kan inte fatta det, jag träffade nyss Scooter Braun! Varför var jag så dum, jag borde ha tagit en bild med honom. Jag borde ha bett om en jävla autograf! Men nejnej!

När jag kom in i vårt hotellrum så låg mamma i soffan och tittade på tv.

- Så hur gick det gumman?

- Det var slutsålt.

- Vad synd Beleey

- Jaa, men mamma jag träffade Scooter Braun!

- Vem?

- Scooter Braun, justins Biebers agent.

---

Jag struntade i att fråga om hur hon hade råd med allt det här. Istället sprang jag till våra resväskor. Jag kastade ut alla kläder som jag hade tagit med mig. Jag kunde inte hitta något att ha på mig.
-haha men älskade vän ta det lungt,vi kommer att vara här hela veckan,sa mamma och skrattade lågt åt sitt egna skämt.

-men ärligt mamma,jag har inget att ha på mig! Jag tog inte med mig några klänningar. Jag trodde inte att det skulle vara så varmt här!

-haha men här,sa mamma och gav mig lite pengar. Gå och köp en klänning och kom sen tillbaks till hotellet,så går vi ut.

-tack,tack,tack mamma! Älskar dig! Men jag vill inte lämna dig här på hotellet ensam.

-älskling,gå ut nu och bry dig inte om mig. Jag klarar mig.

-okej mami,hejdå
-hejdå gumman,ha det så kul.

Jag kände mig så fri,som att jag var med i en dröm. Allt var så osannolikt! Jag sprang runt på gatorna och in i olika affärer. Jag hade promenerat runt i ungefär 40 minuter när jag såg affären forever 21. Hade hört talats om den innan,Steffi hade en gång köpt en skit snygg tröja,om jag hittar den,då ska jag gå och köpa den.

Jag sprang in i affären och det första jag såg var en helsvart klänning,jag blev kär. Jag sprang in i omklädnings rummet med klänningen i storleken xs. Jag prövade den och den satt perfekt. Jag gick till kasan och betalade för klänningen,sedan började jag gå tillbaks till hotellet. På vägen till hotellet så stannade jag och köpte lite glass,sedan satte jag mig vid en bänk som låg nära en liten flod,tvärs över effeltornet,och bara njöt. Men efter ett tag böjade det bli ganska tråkigt. Så jag började röra mig mot hotellet.

Mamma satt på balkongen och läste en bok när jag kom in i hotellet,jag gick fram till henne och gav henne en kram och sedan en puss på kinden. Mamma log,stort.

Jag sprang in i duschen,rakade mina ben o tvättade håret. När jag var klar så gick jag ut ur badrummet och in i mitt vackra sovrum. Gud vad vackert det var! Jag önskar att jag bodde här. Jag fönade mitt hår,sen började jag platta det. När jag var klar sminkade jag mig själv lite lätt,puder och maskara. Jag satte på mig mina convers som
passade perfekt till klänningen,och gick sedan ut till mamma som fortfarande satt på balkongen och läste.

-wow... Du e så vacker älskling.

-ha ha visst... Men mamma kom igen,jag vill veta vad min överaskning är för nått.

-ja,ja jag kommer. Ska bara sätta på mig min nya kjol,sen kan vi åka

Åka? Vadå åka? Taxi eller? Men aja,jag satte mig på balkongen och väntade tills mamma var klar. När hon var det så kom hon ut ur sitt rum och vi gick ner till receptionen. Mamma sa att taxin skulle vara här när som helt,och ungefär 5 minuter senare var taxin framme. Det var en svart taxi,den första svarta taxin som jag hade sett hitills,alla andra var gula. Vi gick in och den började köra. Några minuter senare var bilden framme och jag och mamma gick ut ur bilen. Jag blev chockad,det såg underbart ut.

-haha suprise! Sa mamma med en glad röst.

-Mamma det ser underbart ut! Fan vad fint!

-vad glad jag blir,du gillade överaskningen!

-haha men såklart,vad trodde du?!

Det här kan inte vara sant,jag drömmer. Mamma hade sattit upp ett bord med ljus och blommor,som i en dröm. Åh min mamma är bäst! Den finaste mamman i hela världen. Vad skulle världen vara utan henne? Bara tanken fick mig att rysa,men hon har lovat,hon har lovat att aldrig lämna mig. Jag älskar henne med hela mitt liv! Min mamma...

Klockan var runt 7. Men jag var så trött! Jag ville inte up. Jag började klockan nio, men jag skulle hinna fixa mig också. Men tillslut så tvingade jag upp mig själv upp ur sängen.Jag gick fram till min garderob och tog fram lite kläder att välja bland.Det fick bli ett par jeans,ett vit linne och en jeans jacka. Jag gick till köket för att ta något att äta,men jag kom på att jag inte var hungrig. Men försäkerhets skull så gjorde jag en kopp te och en banan. Jag satte mig ner vid köksbordet och kollade ut genom fönstret. Det var en solig dag och jag kände verkligen att våren var här. Mamma kom in genom dörren ett par minuter senare,hon gick och satte sig mittemot mig. Hon log med ett stort leende. Hon var så vacker när hon log.Min mamma, världens bästa.

---

Jag vaknade av att min väckarklocka ringde runt sex tiden. Men som vanligt tryckte jag på snooze en halvtimme fram. Jag låg en stund kvar i sängen, jag älskar att dra mig i sängen varje morgon, så otroligt skönt. Efter en stund var jag tvungen att gå upp, annars skulle jag komma försent. Måndag morgon, hata.

Jag letade i garderoben efter något enkelt. Det fick bli gråa mjukisbyxor, ett vitt linne och en lila justinbieber kofta. Mitt hår satte jag upp i hästsvans.

Jag gick ut i hallen och in i mammas rum, jag brukar alltid väcka mamma på morgonen, hon säger att sova får hon göra i graven!

Jag knackade först lite lätt på mammas dörr,sen gick jag in i rummet.

Jag tittade på henne en stund innan jag började prata. Där låg mamma,hon hade en grå nyans i ansiktet. Min mamma, min älskade mamma, som har lovat mig flera gånger att hon aldrig ska lämna mig, och det har hon inte gjort. Mitt mål är att mamma ska bli frisk, föralltid.

- Mamma? Vakna, klockan är sju.

Jag fick inget svar.Jag fick panik, jag satte mig på sängskanten och gav henne en lätt bitchslap på kinden.

Fortfarande inget svar.

- MAMMA! MAMMA! HALLÅ?

Jag tog tag i båda hennes axlar och skakade allt jag kunde.Men hon svarade inte, tillslut tog jag hennes kudde och slog med den på hennes ansikte.

- Men vafan Beleey! Låt mig sova!

Hon vände sig om så att jag hade hennes rygg mot mitt ansikte. Jag kunde inte låta bli att skratta. Hur kunde jag vara så dum? Mamma har ju lovat mig att aldrig lämna mig.

Jag reste mig upp ur sängen och gick in i köket. Jag tog fram en skål och en sked. Jag fyllde skålen med start flingor,och med mjölk.Sen satte jag mig vid köksbordet, jag åt sakta och långsamt, jag kollade snabbt på klockan, bara för att se vilken tid jag skulle börja dra mig mot skolan.

- HELVETE!

Jag tog skålen och slängde den på diskbänken,klockan var redan tio i åtta och jag började kvart över åtta, jag fick inte komma försent, måste börja höja mina betyg. Jag halvtsprang in i hallen, jag tog min väska och satte på mig mina nya vita converse. Jag öppnade dörren och sprang mot tunnelbanan. När tunnelbanan kom gick jag in.Där såg jag någon som jag absolut inte hade lusst att se.

''Fan.. Inte Maria''

Maria är Juans ex, jag brukar alltid se henne stå och snacka med Juan i skolan. Jävla bitch, hon kollar alltid snett på mig. Jag satte mig på den närmaste bänken, jag tog upp mina koss hörlurar och dunkade jb låtar. Jag började sjunga med lite , men jag visste inte att man hörde.

'' Get the Bieber feber Dr Bieber Dr Bieber get the feber, Dr Bieber''

Jag slutade sjunga när nästan alla på tåget kollade på mig. Jag kollade bak och såg hur Maria lyfte på ena ögonbrynet, jag brydde mig inte, utan jag gick kollade ner på min ipod och bytte låt. Justins röst fick mig att känna mig trygg på något sätt.

''  Nästa T-centralen ''

Jag gick av vid t-centralen och gick till skolan, när jag var framme vid skåpen skulle jag precis börja.

- Ohja, ingen försening. Sa jag, medans jag tog ut svenska böckerna ur skåpet.

- Va? Karl med de stora runda glasögonen stod och kollade på mig så att man såg hans framtänder som dolde sig bakom de läpparna som alltid var spruckna.

I vanliga fall har jag respekt för folk som inte ser ut som alla andra, men Karl, nej förlåt men han äcklar mig. Jag tog böckerna och gick in i klassrummet. Jag sitter brevid Steffi, hon är en av de personerna som jag verkligen litar mest på,jag hade inte träffat henne på hela helgen så det var skönt att äntligen få se henne, måste berätta för henne om Juan, men det får jag göra efter svenskan. Jag nästan halvsov på den första lektionen, läraren pratade om våra prao som vi har om två veckor. Veckan efter att jag åker till PARIS! När svenskan var slut gick jag och snackade med Steffi. Jag berättade om Juan och allt, det slutade med att jag grät i hennes famn.

När det var lunch såg jag Juan, han satt där vid bordet med alla hans kompisar. Han kollade på mig sen kollade han på sina kompisar igen. Jag sprang ut ur matsalen med steffi efter mig.

- Steffi! Jag fattar inte vad har jag gjort?!

- Gumman du har inte gjort ett skit, de är han som vill hålla på, låt honom göra vad han vill just nu, vänta tills han smsar dig, du ska inte smsa han.

Steffi kramade om mig en stund innan hon sa:

- Vi slutar efter lunch idag, kommer du med hem till mig?

- Nej, asså jag kan inte.. Har massa plugg och sen har jag balett. Men du kan väl komma till mig?

- Jo men visst. Steffi log

- Men är det okej för din mamma? Steffi kollade på mig som om hon inte borde ha sagt det där.

- Asså, mamma är på sjukhuset idag.

Efter att vi hade snackat gick vi till skåpen, vi tog våra jackor och började gå mot tunnelbanan. Jag kunde se tre killar stå och bråka vid stationen. Jag såg hur det droppade blod från någon ner på marken, när vi började närma oss såg jag vem det var som och låg mot ett staket och blödde.De andra två killarna sprang iväg. Jag sprang fram och såg de där ögonen som jag älskade.Det var Juan....

---

Jag gick sedan in i mitt rum och tog på mig det första som jag hittade i garderoben, ett par byxor med hål i och en röd tröja och lite smycken till. Sen gick jag ut i rummet till mamma för att se om hon var klar, och det var hon. Jag tog på mig min skinnjacka och mamma tog på sig sin. Sen gick vi nerför trappan i trapphuset.

- Gud Beleey vilket härligt väder det är! En sånhär vårdag, typisk vårdag!

- Ha-Ha, jag vet!

Jag älskar att se mamma le. Vi gick en stund tills vi kom fram till stationen, och tills dess hade redan kanske fem personer stirrat på mamma för att hon inte hade något hår på huvudet. Vi väntade på tunnelbanan från slussen, när den kom tog vi den till t-centralen.

- Mamma , vi går in på Balett affären först, jag behöver en ny balett-tröja, min som jag har nu har blivit förliten, jag tror jag har gått upp i vikt!

- Men Beleey, man ser inte det, det är inte bra att vara för smal heller!

Vi gick runt i lite affärer jag köpte tre tröjor, en kofta,ett par converse,ett par jeans och lite smycken. Mamma köpte en ny jacka, och ett par klackskor. Hon sa att hon kommer använda de en väldigt speciell dag..

Efter att vi hade köpt klart alla kläder bestämde vi oss för att gå och fika på waynes coffee. Jag tog en chai latte och en stor chockladmuffins,det är så jävla gott. Mamma tog frappe och och två franska macorns kakor. Vi satte oss på en beige soffa vid ett fönster.

- Mamma?

- Yes?

- Asså, vad var det för ''speciell'' sak som du sa förut?

- Va?... Jaha! Ja , Du vet väl hur gammal jag var när jag födde dig? Jag var bara 16 år. Du fyller 16 om två veckor, och jag har beställt en resa för dig och mig.. till Paris! Men ja, jag kan avboka resan om du vill.

Jag fick stora uggle-ögon. Min mun var sådär halvöppen, jag ville säga en sak, men jag fick inte fram det. Tillslut var jag tvungen att säga något.

- Mamma?! skojjar du att du ska avboka någon jävla resa!? Mamma du är bäst!

Jag lutade mig över bordet och gav mamma, världens största kram. Hon pussade mig på huvudet, som nästan alla mammor gör. Hon viskade i mitt hår:

-Du är så fin

Vi kramades i runt en minut. Sedan ville jag dricka upp min chai latte.

- Mamma, men när åker vi?

- Juste, haha glömde säga det, vi åker nu på fredag.

Efter det satt ag och mamma i kanske en till två timmar och snackade om allt! Om alla minnen som vi har, och om allt som har hänt.Efter det gick vi runt i stan ganska länge tills vi märkte att vi hade gått i cirklar, så vi bestämde oss för att ta tunnelbanan hem igen. Jag nästan halvsov på tåget. Var så otroligt trött, jag kunde inte hålla mina ögon öppna.

När vi kom hem gick jag direkt in i duschen. Jag fyllde badkaret med vatten och badskum och sedan badade jag i runt en timme.

- Beleey är du klar? Jag vill också duscha.

- Jaja, vänta, jag ska bara byta om.

Jag reste mig upp ur badkaret, mina fingrar såg ut som russin, eller det gjorde de nästan alltid efter att jag hade duschat/badat. Jag satte på mig min badrock och mina Hallo-Kitty tofflor, sedan gick jag ut ur badrummet. Jag sa godnatt till mamma, sen gick jag och la mig i sängen och smsade med Juan. Han var inte alls som han brukade vara varje kväll. Han brukar ringa mig och prata med mig i telefon tills jag somnar, men han hade inte ringt än, och klockan var redan elva på natten. Jag knappade in hans nummer på min mobil och ringde.

- Hallå?

- Hej, asså, jag kan inte sova kan du snacka?

- Nej.

- Jaha... Men har det hänt något?

- Men nej, jag vill sova. Hejdå älskar dig.

Sedan la han på, jag hörde inte ens att han sa älskar dig hörde bara någon som mummlade, men helt ärligt så orkade jag inte bry mig längre, om han vill vara dryg så får han vara det. Det kanske är bäst om jag snackar med honom i skolan imorgon. Eller om hans ens vill snacka?

Jag lade mobilen på det lilla bordet brevid min säng, sedan somnade jag.

När jag kom in i köket kollade både mamma och Juan på mig.

- Ha-ha.Ehm..okej. Hej?

Juan och Mamma brast ut i skratt. Jag log bara och gick och satte mig på stolen brevid Juan.

- Meh,Juan du har inte ens rört vatten kokaren? Sa jag och tittade tröttsamt på Juan.

- Du sa inte att jag skulle hälla upp vattnet i kopparna,du sa bara att jag skulle hålla koll på de?

- Ha-Ha! Men du fatta vad jag menade!

Juan log bara lite elakt. Han gav mig en kyss,som sedan ledde till ett strul.

-Hmmm.. Ursäkta mig..

Jag knuffade bort Juan lite lätt och vi båda tittade på Mamma. Hon skakade bara på huvudet, sen började hon skratta,vi alla skrattade.

Jag reste mig upp och gick och fyllde kopparna med vatten och la en te påse i varje kopp. Jag tog fram mariekex ur skafferiet, och hällde de i en skål. Sen la jag kopparna och kexen på bordet.

-Kan inte vi spela poker? Sa mamma. Mamma? Poker? Hon har alltid sagt att hon tycker de är tråkigt. Jag tittade på Juan. Han nickade bara, då förstod jag att han var trött,och orkade inte svara. Helt ärligt så orkade inte jag heller spela, men bara för mammas skull, när hon är lycklig,så är jag lycklig. Vi spelade en stund sen blev vi alla trötta. Mamma reste sig upp från bordet hon gav mig och Juan en varsin puss på kinden,sen gick hon och la sig. Det känndes så bra att se att mamma älskade Juan. Juan var min första pojkvän,eller okej,dagis och i ettan och tvåan hade jag några ,men de räknas inte.

Jag och Juan satt kvar en stund vi drack upp det sissta av vårat te,sen gick jag in i badrummet med Juan efter mig, jag tvättade av mig sminket som jag hade suttit och fixat innan min balett audition skulle börja. Jag tog av mig lösögonfransarna också, sen kastade jag de. När sminket var borta borstade både jag och Juan tänderna. När de var klart gick vi till mitt rum och la oss i sängen,jag orkade inte byta om till pyjamas fick sova i min mjukisdress. Juan orkade inte heller byta om.Han sov bara i mjukisbyxor.

- Godnatt min ängel. Juan gav mig en lätt kyss, sen somnade vi.

Nästa dag vaknade jag av att mamma satte på "Svenska nyheter" som hon tittade på hela tiden.
Jag vände mig om mot Juan,han små snarkade,han är så gullig han är när han sover! Jag reste mig försiktigt upp ur
sängen, så att jag inte skulle väcka honom. Jag gick in i vardagsrummet och satte mig brevid mamma i den 
becha soffan.
- Godmorgon shawtie! Sa mamma.
- Godmorgon. Svarade jag snabbt sådär. Jag försökte klämma fram ett leende,men det gick verkligen inte
tröttheten tog över.
- Du beleey,jag hade tänkt mig och vi kunde bara du och jag åka in till stan,ta ett fika och köpa lite vänner
till din garderob? Mamma och sina tråkiga skämt.. De har alltid vart så. Sen jag var liten har alltid mamma skrattat
åt sina egna skämt. Men jag skrattade bara åt att de var så tråkigt, och för att vara snäll.
- Ha-Ha. Jo men visst! 
- Vad bra, för mår jätte bra idag! Imorgon blir det sjukhuset...
Allt blev heltplötsligt tyst.. Fan.. Mamma,var hon tvungen att nämna det där sjukhuset? Blev på dåligt humör.Men 
jag visade inte det,ville inte förtöra min och mammas dag. Mor och dotter dag. Det var så längesen vi gjorde något
tillsammans ,jag och mamma. De har alltid vart alltid vart så att vi ska gå och köpa nya peruker eller gå och köpa mat.
Jag ser verkligen framemot dagen. INGEN skulle bara våga förstöra den. Strax efter min och mammas tystnad kom Juan 
in i vardagsrummet. 
- Ni kunde ju inte ha snackat bara lite högre? Sa juan sarkastiskt.
Jag och mamma kollade bara på varandra och vi brast ut i skratt.
- Ha-Ha vi viskade ju nästan? Juan ska alltid komma med ursäkter när han vaknar varje morgon. 
- Jo men visst. Sa Juan.
- Men kan jag ta en dusch? Sa Juan.

- Jaja, visst men jag och Beleey ska åka till stan snart, så du får skynda dig lite.
Mamma fick bara ett nick till svar från Juan. Jag tog fram en handuk och gav den till Juan.
Hans  handduk var en barbie handduk som jag hade haft ända sen jag var fem år.

-Men vafan Beleey, barbie?

Jag små flinade och lipade bara.

Juan vände sig om och gick in i badrummet. Han duschar alltid så snabbt, efter tio minuter var han klar. Han tog på sig ett par jeans och en vit tröja.

- Vi ses imorgon i skolan sötnos.

Sa han och gav mig en kyss. Efter det tog han på sig sina skor och gick ut.

---

Jag känner mig lite duktig sådär som har gjort hela tre episode! Haha, men nu har min underbara vän gjort fruktsallad
som vi ska äta nu. 
Peace out!

Vi gick ut ur den runda enorma lokalen det var lite sådär "halv-kallt" och det duggregnade lite, som en början av en vår kväll,mammas bil var parkerad nästan precis utanför.Jag hjälpte mamma in i bilen,jag satte på henne bilbältet och stängde bildörren. Själv satte jag mig på sätet brevid mammas stol,Juan satte sig längstsbak i bilen.

- Juan ska du hem eller?För i såfall kan vi köra hem dig.

Sa mamma och tittade i backspegeln på Juan.

- Mamma,han sover hos oss.

Jag såg på Juan att han inte ville hem,man såg det på hans ögon.Han gjorde alltid något speciellt med de när han  var osäker,eller om han inte ville göra något,alltid. Juan sa ingenting, nickade bara som han alltid gör när han inte orkar svara.

Mamma startade bilen,och körde raka vägen hem,ingen sa ett ord i bilen. De brukar alltid vara jag som alltid babblar hela bilresan, men just då,var jag så sjukt trött. Orkade knappt prata. Kanske borde man börja göra som Juan, bara nicka till allt man säger.

När vi var framme hjälpte jag mamma upp för trapporna till lägenheten. Sen fick jag hjälpa henne upp för trapporna igen till dörren. Själv tycker jag att vi borde flytta. Flytta till någon lägenhet som har en jävla hiss. Tycker så synd om mamma,varje gång får jag se henne lida när hon kämpar sig fram upp för de där trapporna. Vi kan inte flytta heller, mamma har inte tillräckligt med pengar, och pappa. Han har säkert inte heller så mycket pengar när han bara köper alkohol hela tiden.Jag vet ingenting om pappa,han är säkert bara en alkohlist. Önskade att jag kunde trolla, och bara hjälpa mamma,men livet är inte så enkelt som alla tror..

Mamma började snoka i väskan efter nycklarna till dörren. När hon hittade de tog hon fram de och öppnade dörren.

- Wooho äntligen hemma!

Sa mamma med världens gladaste face.

Jag hängde av mig skinnjackan,Juan hängde av sig sin jacka och gick sedan och bytte om till mjukisbyxor. Jag gick in i köket, och på något sätt, vet inte hur, kände jag doften av te. Vanilj te.

- Är det någon som vill ha te? Ropade jag och fick "Ja" till svar, från både Juan och mamma. Jag fyllde 3/4 av vattenkokaren med vatten. Jag tog fram 3 koppar, en kopp där det stod " Världens bästa mamma" på. Jag kollade på koppen där det stod "Världens bästa pappa" på också. Hade gjort de kopparna när jag var runt 4 år. Jag tog "pappa koppen" och slängde den i sopptunnan. Sen satte satte jag mig vid köksbordet och tittade ut ur fönstret och väntade på att vattnet skulle koka färdigt. Plötsligt kände jag hur tårarna sakta rann ner från mina kinder. Juan kom in i köket. Jag torkade snabbt bort tårarna med min stickade kofta.

- Beleey? Sötnos, gråter du?

- Va? ha-ha nejnej, varför skulle jag?

Sa jag och hade ett stort leende på läpparna. Juan öppnade sopptunnan och skulle slänga sitt tuggummi,han stannade upp tittade på koppen, sedan slängde han tuggummit. Han skakade på huvudet, och sate sig mittemot mig vid köksbordet. Han började prata:

- Asså Beleey

- Vilket sorts te blir de då? Hörde man mamma säga, och man hörde hennes fotsteg dom var påväg in mot köket.

- Juan, älskling jag lovar de är lungt.

Sa jag snabbt innan mamma hann komma in i köket. Mamma tittade på oss och höjde ena ögonbrynet.

- Är det något fel?

Hade lust och säga till mamma, att allt är fel,att jag inte orkar med allt längre! Att jag vill att allt ska bli bra igen. Inga mer tabletter,inte gå och köpa nya peruker och nya sjalar ganska ofta nu,men fram för allt inga mer besök på sjukhuset. Men till svar sa jag bara

-Nej då mamma,oroa dig inte.

Jag reste mig upp och gav henne en snabb puss på kinden.

- Juan kan du hålla koll på vattenkokaren, jag ska gå och byta om lite snabbt bara.

- Ja då. Sa Juan.

Jag gick ut ur köket och gick in i mitt rum,jag bytte om till min babyrosa mjukisdress. Så otroligt skön och mysig den är. Jag satte sedan på mig mina rosa Hello Kitty tofflor och gick ut ur rummet och in i köket.

---

- Baleey? Baleey,är du redo?

Jag drog ett djupt andetag och gick ut på scenen. Hela lokalen var full, inte en enda sittplats var ledig. Jag kollade bak och såg mamma göra "tumme upp". Jag nickade lätt till svar innan musiken började spela. Jag gjorde rutinen, steg för steg. Allt gick så fort, men bra. Tror jag. Juryn klappade, alla klappade.

-Nästa, tack!
Jag lyfte blicken, fortfarande flåsandes och neg lätt. Jag sprang av scenen och flög rakt in i ett par starka armar som lyfte upp mig.
- Älskling! Du var strålande! Jag lyfte blicken och tittade in i domdär gröna ögonen jag älskade. Han var lång, kraftigt byggd, med starka armar som fick mig att känna mig trygg. Hans ansikte med sina skarpa linjer, hans käkben, hans gröna ögon som jag kunde dö för, hans rad med domdär vita tänderna, som dolte sig bakom dom perfektaste läpparna. Han bar namnet jag älskade mer än något annat namn i hela världen. Juan. Juan och Baleey. Baleey och Juan. Det lät så perfekt. Innan han släppte ner mig, möttes hans läppar mot mina och jag kände hur jag blev varm. Igentligen förstod jag inte vad som fick honom att bli kär i någon som mig. Jag var långt ifrån vacker med mitt raka, tråkiga hår och grå-beiga hy. Min kropp var normallång och ganska oformad. Ingen rumpa och knappt några bröst. Jag såg närmare sagt ut som en 13 åring som nyss börjat komma in i puberteten. Oskyldig som jag var, lät mitt namn likadant. Baleey. Lilla oksyldiga, späda Baleey. Men det var kanske just anledningen till att jag passade så bra in i balett branschen. Balett var inte bara ett hobby för mig. Balett var något jag brann för, något jag älskade att göra, något jag verkligen hade passion för. Som Juan hade för sin fotboll, som mamma hade för att måla och som min pappa hade för alkohol. Min pappa var inte mycket till far. Han lämnade mig och mamma när jag var drygt 5 och sen dess har det inte funnit någon annan man i mammas liv. Mamma brukar berätta om honom då och då och slutsatserna jag dragit hittils är att hans är en oansvarig tölp som inte förtjänade mamma. Han var dessutom Amerikare. Det är därifrån mitt namn kommer, mamma hade inte så mycket att säga till om. Det har liksom alltid varit så. Bara mamma och jag. När jag öppnade ögonen och kände fötterna mot marken fick jag se henne. Min lycka. Hon kunde knappt gå själv, men leendet fanns alltid där. Min älskade mamma. Den orange-gula sjalen, som dolde hennes kala huvud, satt på plats hårt knuten bakom nacken och hennes späda kropp rörde sig långsamt. Handen var på plats på kryckan, som var nu för tiden det enda redskapet som fortfarande hjälpte hennes ben att bära henne. Hennes underbara ansikte, som en gång i tiden haft en otrolig utstrålning, var trött och hennes hud hade fått en grå nyans. Jag såg smärtan varje gång hon försökte le, varje gång hon försökte gå på egna ben och varenda gång blev jag lika ledsen. För jag visste att jag inte kunde hjälpa henne. Juan sprang fram till henne och jag såg lättnaden i hennes ögon när han lyfte upp henne i sin famn. För 2 år sen skulle jag tyckt att det var oerhört pinsamt. Min mamma buren av min pojkvän. Hur skämmigt som helst ju. Men jag hade lärt mig att inte bry mig längre. Jag hade lärt mig att strunta i alla blickar som förföljde oss vart vi än gick, mot alla ord vi fick höra varje dag. Jag och mamma fick jämt höra om hur ledsna allihopa var när hon förklarade att hon hade cancer. För det fanns fortfarande tröga idioter som inte fattat det än. Varenda gång, samma sak.
- "Men Gud Julia! Det skulle jag aldrig kunna tänka mig! Att just du skulle få cancer!"
Jag hade lust att smälla till varenda jävel. Men mamma log bara och sa jämt "Ja tänk! Men du vet, det är inget man rår för. Fast jag har ju Baleey som hjälper mig varenda dag" och smekte min kind med baksidan av handen. Varenda gång. Juan ställde ner mamma precis vid mig och hon sträckte långsamt ut händerna. Jag gick in i hennes famn, la kinden mot hennes axel och drog in hennes lukt. Mamma-lukt. Jag älskade den. Det har jag alltid gjort.
- Du var fantastisk.- viskade mamma mot mitt hår medan hennes hand smekte min rygg lätt.- Du kommer säkert komma in! Jag hoppades att hon hade rätt. För det var min enda dröm just nu. I mitt huvud fanns det bara en sak som repeterades om och om igen. Stockholms största Kulturama-skola.
Inriktning:balett.